NATTWI

Igår kände jag mig så stressad som att tiden bara flugit iväg för mig jag hinner inte ifatt den.

Jag har blivit sänkt ännu mera på min inkomst och får mindre frihet för detta, kommer sitta inne ännu mera och bara ruttna för det kostar att åka ut, buss mm kostar. det har jag inte råd med. men jaja jag lever ju i alla fall ett lugnare liv än vad jag gjort innan. Jag hatar verkligen att stressa för andra personer, dvs i jobbet jag hade och ställa upp för andra hela tiden för folk som inte ställer upp för mig, det gör mig så j*vla stressad. min inre stress gör mig galen men ingen som förstår mig. Till och med att gå in och skriva av mig här på min blogg har varit svårt för mig. Tror jag försöker bryta mina egna rutiner, för om jag gör samma sak dag ut och dag in så kommer jag nog gå in i väggen eller om jag redan inte redan har gjort det? nä för då hade psykologer mm förstått och hållt med. nä dom förstår inte, jag vågar inte förklara för dom att jag inte lever så som jag gjorde förr. jag går runt i mitt skal och lever där, min kropp vandrar vidare utan mig.Inuti är jag mig själv men när jag är med min kropp så är jag så nervös så jag skakar,  jag vill förstå min kropp men jag gör det inte. Jag är så stressad så jag plågar mig själv och sätter för höga krav på mig själv. Jag vet att jag klarar av allt men i praktiken gör jag det inte, min kropp klarar inte av något! Mina tankar är nog det bästa som finns, där kan allt hända....

Denna och förra veckan har det hänt grejer. Jag fick jobb. Fick gå på anställningsintervju och trodde jag skulle få en speciell tjänst men de ringde några dagar senare och sade att jag skulle passa att jobba med en annan tjänst som gick efter min gymnasieutbildning. Så jag fick helt enkelt byta uppgifter och testa på den nya tjänsten. Men detta har inte fungerat så som jag trodde. Allt var nog för komplicerat för mig och jag hade ingen aning att det skulle vara ett sådant tråkigt jobb, inget man hurrar för när man bär iväg på morgonen.

Men jag sa till idag på riktigt. Brukar aldrig göra så. men nu stod jag verkligen på egna ben och sa till att det var inte så som jag tänkt mig med mina uppgifter och jag klarar inte av att jobba så.

Hon förstod vad jag menade men ville ändå att jag kanske skulle ge det en chans. men nej jag sökte för en annan tjänst och känner mig lurad. bara för att få jobba för att få pengar tänkte jag först, men nej jag får tänka på mig själv och sätta mig i första plats, men jag kan få jobba kvar ett par pass ändå inom en annan tjänst så det känns bra ändå att dom inte blev besvikna på mig.

Dom tyckte jag var duktig, ja efter tre dagar så hinner man ju lära sig mycket, jag gör det i alla fall. Är en sådan person att jag skall ha koll på precis allt innan jag ger mig in på något och snabblärd är jag också. Gillar när saker går snabbt! hehe..

Vem vet jag kanske lider av adhd eller nåt. skall kanske lägga upp det på min sjuklista eftersom ingen vet hur jag egentligen mår och ingen bryr sig om en liten tyst tjej med en alldeles för aktiv hjärna.

Jaja jag måste få tag på mig coach och ordna upp allt med mitt arbete så att det blir löst för bådas del.

Ha en underbar dag alla (du) som kikar in.

Här sitter jag och tar det lugnt idag. Jag var hos psykologen igår och kände att jag inte ville fortsätta gå där när jag inte har råd och ork. Tycker hon/han har redan hjälpt mig tillräckligt mycket hittills.

Har hänt en lite grann sen senast jag skrev någonting.
Jag har fyllt år.
Jag var nu i veckan med coachen och sökte jobb i stan i kylan och har åkt på en förkylning så jg sitter här, hes, hostar och snörvlar, hoppas det går över snart!

Sedan håller min käre sambo på med att buda på ett hus, så vi får hoppas det blir inflyttning till hus nästa gång, å så till våren hade det varit underbart att bo i hus. Då kan jag gå i trädgården och plantera lite,skapa liv.

Idag har jag inte så mycket att göra. storstädning som vanligt varje fredag och måste betala dyra resan med busskortet så jag kan gå och handla mat. Fattar inte varför de höjer priserna så mycket varje år. är ju snart billigare att tjuvåka istället! ca 20 kr kostar det att åka buss!!! Dom tjänar verkligen pengar vill jag lova! Och så skyller dom på att det kostar för dem att folk tjuvåker, nä det kostar för dom att dom vill bygga nya vagnar hela tiden! Och igår så förstår jag inte varför de satte ut en massa vagnar med endast en singel vagn(brukar vara två som sitter ihop) så folk fick stå och knöka i. Blir det billigare att göra så eller ville de bara visa för andra att de inte har tillräckligt med vagnar eller?!!

Jaja jag kan väl inte påverka någon annans beslut, men surt var det att åka i dessa vagnar!

Tvätt tvätt och åter tvätt. Tvättar en gång i veckan och fy va mycket kläder det blir på en vecka!
Behöver tvätta oftare känns det som, vill egentligen nästan tvätta varje dag så man blir av med allt damm här hemma. Längtar tills man får hus och större utrymme så man slipper se allt damm på ett och samma ställe, vardagsrummet! usch!

Någon mer som har haft problem med damm och katthår överallt? hur fick ni bort det?

Jag förstår inte hur folk hinner jobba heltid och samtidigt förbereda maten, tillaga maten, diska, tvätta, städa, ta hand om djuren och varandra och samtidigt ha fritid?

Om inte jag hade varit arbetslös så hade det nog sett ut som f*n här hemma, för när jag är hemma så vill jag hinna vara med mig själv och ta resten i andra hand så som jag gör nu, men jag kan ändå inte slappna av för jag känner att tiden rinner snart ut och jag har inte fått nåt jobb som man ''måste'' ha. Stressad stressad STRESSAD!!! Jag blir galen av att tiden går fort när man inte vill att den skall göra det. Önskar jag kunde vrida tillbaka tiden tills då jag precis sade upp mig och mådde underbart den ehum... första veckan som arbetslös.
Det kändes underbart att gå ut i det fina vädret och inte känna några bekymmer, inte behöva kolla mobilen om någon kanske hade ringt in mig till jobb. Att kunna gå hem och känna sig fri. Jo jag kände mig verkligen fri, fri från ett fängelse på tre år, som jag slitit och kämpat med ny personal som är billigare än fast personall för att chefen skall kunna åka på sin semester. Men bra betalt hade jag i alla fall, det är ingenting jag saknar. men slit för att få ihop de slantarna var inte värt.

Trodde jag skulle få ett underbart jobb direkt efter detta men se nu, 10(!!!) månader senare sitter jag fortfarande här och mår dåligt över att ingen vill ha mig, mår bara sämre och sämre för var dag. Förutom ibland då jag mår toppen tidigt på dagen och gör allt roligt jag vill göra, då kommer den, ångesten f*n. den sitter i så hårt, får migränliknande huvudvärk som håller flera dagar och jag mår bara sämre och sämre.

Har även svårt nu för tiden att vara glad, har nog inte varit riktigt glad och kunnat skratta på ett tag, är alltid helt dyster inne i mitt lilla svarta hål. Går runt som en zombie och hatar allt och alla mest mig själv.
Känns som att min kropp lever vidare utan mig. Tycker synd om min sambo som måste stå ut med mig, med mina vredesutbrott, med mina tysta konversationer han har med mig. Jag har ändå inget viktigt att säga.


Nu åter till idag. Jag har en skitvisdomstandsj*vel som har tandköttet över sig och skapar en ca 1cm djup ficka över tanden som har blivit inflammerat, svullet och min halsmandel på den sidan är helt svullen. jag försöker rensa med tandtråd bredvid tanden och använder en tunn borste med bakteriedödande medel så att det skall försvinna. men det kommer bara blod  och gör ännu ondare ju mer jag rör den, kan knappt äta, sitter här med en isglass istället. å så skall man tvätta på köpet hur kul e det när man mår dåligt? Har även lite feber som jag hoppas går ner med hjälp av treon jag tog förut!! grrrr!!!

idag gick jag upp 07.00 och är fortfarande jättetrött som vanligt, kunde knappt sova inatt pga min svåra mensvärk. tog tablett innan jag skulle lägga mig men det hjälpte inte. så jag låg nog två timmar och  hade ont och mådde illa innan jag kunde slappna av och sussa gott.

Idag skall jag iväg till min coach, har jättemånga frågor till henne angående min inkomst från försäkringskassan, om jag förlorar den efter ett antal dagar eller om jag går tillbaka till a-kassan. Sen vill jag att hon kan hjälpa mig att hitta ett jobb. eller om jag kan jobba extra på något ställe utan att jag förlorar någon avgift, för jag är verkligen trött på att jobba. klarar inte av det. blir helt utmattad av kunder mm. Hoppas jag får ett jobb då jag slipper träffa en massa människor som har världens dummaste frågor om allt.

Jag var senast på praktik i en hobbyaffär några timmar per dag i tre dagar i veckan i fem veckor. mer klarade jag inte av. var fullt ös från början till slut och frågorna strömmade igenom mitt huvud, jag hann knappt gå och dricka vatten för det kändes som att jag verkligen behövdes där hela tiden, kände mig utnyttjad av kunderna, inte personalen dock som jag tyckte var jättetrevlig, äntligen någon som inte skiter i mig.

Men jag bestämde mig för att jag inte ville vara i en sådan affär och det ledde inte till något jobb heller. Jag förstår inte varför jag jobbade på så som jag gjorde och körde slut på mig själv. Kom hem på dagarna och mådde uselt för att jag hade slösat bort min tid. men jag hade i alla fall fått en insikt i hur det var på såna affärer.

Jaja hoppas min coach har ringt till affären som behövde lite extrajobb och att dom verkligen behöver mig. hade varit perfekt att jobba lite extra på mataffären som ligger endast 5 hållplatser bort från där jag bor.

Jag vill endast jobba för att få in pengar annars gillar jag det inte. Mitt drömjobb hade nog varit att städa trappor och lyssna på musik samtidigt och bara drömma mig bort, då får man sig ett träningspass samtidigt som det blir skinande rent. Jag älskar att städa för andra, här hemma ser det ut som f*n!

känner mig lite piggare nu när solen har tittat fram. och att jag skrev av mig lite tidigare idag här på bloggen. får lova att uppdatera med lite mera trevliga inlägg än de jag annars brukar göra.

Så nu är min städarlust igång, känns som att jag inte sett solen på flera månader!
Nu kan man se allt skit som ligger och skräpar här hemma än att gå runt med ficklampa i mörkret :D

så idag blir det att skura golven. städa badrummet(golv, toasitsen och handfatet) diska och laga middag. Nu är jag på topp!

idag har jag mått dåligt, har kännt mig otroligt stressad med allt.
Egentligen skall jag storstäda men jag har suttit framför datorn sen kl 6 imorse och nu e kl snart 11.
jag har suttit och tuggat på naglarna tills dom går av, å nej jag som har sparat dom så. men några blev kvar ändå.
Jag måste ut och ta ut pengar så jag vet hur mycket penar jag har kvar, några hundralappar, typiskt!

Har kollat i några av mina böcker jag har hemma om städning och pyssel, läste ca 2 sidor i varje innan dom blev liggandes på soffan.

Känns snart som att jag bryter ihop om jag inte vet vad jag skall göra. Så mycket jag vill göra men allt känns helt onödigt. Varför skall jag fortsätta virka? varför skall jag städa? varför skall jag jobba?

Jo jobba, det vill jag egentligen inte. Jag klarar inte av stressen när jag är ute. Senast jag jobbade så var jag stressad och mådde dåligt av att jag inte hann vara hemma. Jag kom hem från jobbet, hade levt på kaffe hela dagen, åt ingenting då jag kom hem för jag orkade inte. Köpte ibland med mig en färdig knäckemacka från wasa, för jag mådde illa av all tillagad mat, det gör jag fortfarande i vissa mängder. Så det blir att äta tills jag känner illamåendet sen går det inte. dricker hellre the eller kaffe för att bli av med hungerkänslan.

Känner verkligen inte för att ställa mig och hälla upp/laga mat till mig själv, det känns så onödigt, om ingen ser att jag inte äter så gör det ingenting, eller hur?

Jag går ju som sagt och pratar med psykolog och coach på samma ställe som jobbar med mig men vågar inte säga rakt ut till dom hur jag egentligen mår, får roliga kommentarer tillbaka bara  att ; det har alla gått igenom, du håller på att bli vuxen och stå på egna ben, det är svårt.

Ja jag vet, jag har gått till sjukhuset med för att få fram varför jag har tics, för ANDRA j*vla gången. jo, svarar läkaren, du har inte tourettes, det kan jag säga rakt ut till dig. Men varför fick jag tics då jag var sju år och det har fortsatt då? jo, svarar han, jag varför stammar folk-?

Jag känner inte mig speciellt tagen på allvar ibland, kan dom ingenting om människokroppen?
Jag blev i alla fall remitterad till deras kurator, för mig är det enkelt att ha som patient enligt den läkaren.

Jag har pratat med denne kurator och hon förstår mig väl och hon tycker det är tråkigt att jag skall behöva vara så ovetande om mina tics, men vi pratar mest om hur det känns att ha ticsen och hur jobbigt det har varit att försöka dölja dom.

Mm Det är jättejobbigt att dölja dom hela ens vakna tid. Det är väl inte svårt att förstå. hela mitt liv har jag haft olika ljud och ryck utan att förstå varför jag vill göra saker som känns onaturligt för mig kropp hela tiden. Att jag vill höras men vågar inte.

Ibland vill jag bara falla ner och dö. dö på de som sitter högt upp och bestämmer över mig, de som betalar ut mina pengar och sänker min inkomst. Varför måste man jobba? Jag tror jag bryter ihop om jag måste jobba. Jag blir alltid helt utslagen då jag jobbat oavsett hur lång tid, jag kör på tills jag bryter ihop senare hemma.

Jag hatar mig själv ibalnd att jag inte ens kan gå och betala i en vanlig mataffär utan att jag darrar eller att någon kollar konstigt på mig för då blir jag också nervös. Nervös för att någon skall se hur jag beter mig, själv hade jag inte brytt mig om någon annan gick förbi mig och var som mig med en massa ryck, jag har förståelse för den personen istället, önskar ibland att jag kunde träffa en annan person med samma sak som mig och kan prata med som förstår hur det är med ett handikapp.

Nä nu skall jag gå och sminka mig lite lätt och på med vanliga kläder och gå ut och hämta ut lite pengar..

Idag har jag sovit dåligt som vanligt. De senaste två veckorna har jag vaknat två gånger per natt utan att veta varför. Känns som att det är mycket i mitt liv som händer nu, både bra och dåliga saker, mest dåliga såklart.

Min mamma är fortfarande sjuk och väntar på sin levertransplantation, hennes blodvärden har blivit sämre och hon får gå hemma vissa dagar och ta det lungt från jobbet. Det är även påfrestande för mig att jag också behöver åka till sjukhuset och kolla upp mig själv nån dag ifall det har gått i arv med leverskada, men jag skjuter upp allting som vanligt.

Min pappa blev sjuk tidigare i veckan av att han bara spydde hela tiden. Men när han väl inte orkade mer så åkte han till sjukhuset för kontroll. Det var inte en vanlig influensa, det var en hjärnblödning. Så han blev akut skickad till ett annat sjukhus för att bli inlagd på översikt och med starka mediciner, dropp och slang i näsan. Egentligen skulle han komma hem idag, men han behöver ligga kvar ett tag till ifall det skulle bli en till hjärnblödning eller om det kan dyka upp en blodpropp. Hoppas han klarar sig,,

Min syster blev klämd mellan två bilar och fick kolla upp sin rygg för ca två veckor sen. Men nu mår hon bättre, hon fick ligga inne på sjukhuset i några dagar.

Och nu till mig, det har inte hänt så mycket med mig, igår började jag på praktik efter att ha varit arbetslös sedan i mars i år. Jag har kännt mig stressad ett tag pga allt som har hänt det senaste året. Men det är väl bara att kämpa på med mina problem. Dvs säga alla de ovanstående, och att jag borde kolla upp min tourettes IGEN! Förra gången jag var på sjukhuset fick jag mycket dåligt bemötande, nu har jag hört av mig igen, dom får väl stå ut med mig på sjukhuset tills jag får den hjälpen jag vill ha. Hoppas jag kommer till någon denna gången som vet nånting. Jag vill få förklaring till varför jag tänker som jag gör, varför jag är så trög hela tiden i min hjärna, hoppas hoppas hoppas!!!!

Jag avslutar med mitt roliga som jag längtar till, jag skall till ullared på lördag och shoppa loss och inte behöva tänka på alla tråkigheter, det kommer ju bli inköp av julklappar, funderar bara på att hoppa att köpa dom för jag vet inte hur det kommer bli med mina föräldrar om dom nu klarar sig fram till jul. Känns så orättvist allting, att min familj skall ha sådn otur.

Idag har jag varit på ett möte med de människor som kanske skall hjälpa mig i mitt jobbsökande. Får reda på det nästa onsdag om hur det kommer att gå. Om jag kommer med eller inte.

Det är så svårt att inte veta vem man egentligen är, hur man skall vara, vad man skall göra för att förstå hur lätt allt kan vara. Jag hatar när mitt huvud står still och jag inte får fram ett ord som jag vill säga. När jag blir ställd, så står allt stilla. jag vill prata men det kommer inte ut ett ord. Känns som att min hjärna somnar för en stund å får mig att säga konstiga ord istället, ord som liknar de jag vill säga, eller tunghäfta kanske det heter,. det r mycket enklare för mig att skriva istället, skriva här på bloggen om vad jag vill säga, för mitt huvud hänger med då jag vill skriva inte då jag vill prata, och just i de värsta tänkbara ställena då slår allt till.

Jag fattar inte varför allt skall vara så svårt, att ord kan vara så svårt att få fram, ibland önskar jag att jag var stum istället, för jag kan verkligen låta helt korkad ibland. Men det är bara att skoja bort det, eller?

Ibland kan det gå rätt så många sekunder innan mitt ord kommer fram som jag vill säga, då blir jag bara mera nervös.

jaja. nu skall jag ta tag i sista delen av tvätten. Sen måste jag stääääääda!

Idag skulle jag egentligen gå på intervju med det blev inställt så jag sitter här hemma idag istället.
Men dom skulle ringa mig när det är dags för min tur.

Jag har väntat länge på jobb nu sen jag varit arbetslös och ''sjuk'' som jag egentligen är.
Men det tar tid innan det händer något. Och nu har jag precis fått ut lite av min a-kassa så jag kan känna att jag börjar leva igen och inte vända på varje krona för att ha råd med ett busskort som jag nu verkar behöva när jag springer på arbetsförmedlingen hela tiden.

Min kurator som jag har pratat med i några månader går på semester nu så jag får klara mig själv. Jag väntar även svar på mitt beslut från arb. förmedlingen om vilken arbetssökarform jag skall få. men ingen har hört av sig ännu. De skulle ha möte om mig i onsdags. men folk gör väl allt i sin egna takt. Sedan skulle nån annan ringa från ett annat företag som hjälper ungdomar med jobb, då kan man också få en jobbcoach, dom skall ringa idag eftersom jag skulle fått reda om jag kom med i arb.förmedlingens grupp eller inte. hum?

Det är verkligen inte kul att vara utan jobb. För det händer verkligen ingenting!
Man bara sitter här hemma medans sambon åker och jobbar och det känns som ett fängelse då jag inte har några pengar kvar, för jag älskar att kunna unna mig någonting, som smink el. kläder.

Om jag nu får jobb då skall jag köpa lite kläder när jag vill och verkligen spara så mycket jag kan så vi kan flytta till hus som jag längtar efter att göra.
Då kommer jag vara den lyckligaste i hela världen.

Jag önskar att mitt framtida jobb är ett jobb där alla samarbetar och gör det roligt att vara på jobbet så man/ingen blir utfryst så som jag har varit överallt i nästan hela mitt liv. Jag skall se TILL att jag inte blir utfryst någon mera gång i hela mitt liv för då vet jag inte vad jag skall göra.

jag fattar inte då vad folk tänker när man bara vill förstöra för andra. Nä ett trewvligt liv vill jag ha. Och ett trevligt jobb som jag kan längta till att gå till utan att ha en klump i magen utan att vilja träffa vissa människor som har kalla blickar emot en. Ibland tror jag att folk är avunsjuka för att man är en trevlig person och att man ser rätt så bra ut. Då kan folk dra fram sitt humör för att själva få bättre självkänsla bara för att dom kan.

Men om det nu skulle uppstå något sådant på mitt framtida jobb, så går jag till chefen direkt utan att det går och blir värre. då kanske man kan ha ett möte eller två så att arbetssätten förbättras och attityden blir bättre. Men vissa människor tänker sig nog inte för vad dom säger. Då får man väl kanske själv säga till att man inte vill höra sånt om sig själv och STÅ PÅ SIG!! För det har jag haft svårt med att göra tidigare. jag har blivit en nickedocka på tidigare arbeten(ett arbete). För det fanns ingen gemenskap. Då alla trodde att dom var bättre än alla andra och ''behövde'' sitta på röven hela arbetsdagen, då blir det ju INGENTING gjort.  eller hur??
Då får man hellre höra att när personen går hem så skall JAG ta tag i allt som ligger på lagret och skräpar när jag står helt själv.
Sedan får man också höra att man inte gör någonting så jag jobbar. nä! För jag har kö dygnet runt då mitt arbetspass är och jag stressar för att få kön att röra på sig. Jag kanske skulle tagit och plockat upp varor då jag skulle tagit kunder istället??

Jaja folk tänker inte längre än vad näsan räcker. DVS att skriva ut några papper på 4 timmar kallar inte jag för effektivt arbete då man hellre kunde fylla på den tomma butiken. Papper kan man fixa med då man har tid. Kanske på rasten som jag aldrig fick??!!

Jag blir snart galen på en trång lägenhet!
Jag vill kunna gå in i ett rum utan att det är fullt med möbler, och saker.
Vill ha ett ''eget'' rum med hyllor och förvaring, skrivbord och någon mysig fåtölj där jag kan sitta och pyssla och ta det lugnt utan dator. Där inne kan jag ha alla mina grejer utan att ha mitt pyssel i garderoben som jag har det nu :D

Känns som att jag tar över hela hemmet med alla mina pysselsaker, för de ligger helt enkelt i högar för jag har inte plats med allt. Hade vvarit skönt att ha ordning på allt.

Jaja, när vi flyttar till hus så kommer jag vara mycket hemma, hoppas jag, då skall jag sitta och pyssla i trädgården med blommor och kanske plocka in färska örter och ha det i maten som jag gör.
Och ha otroligt mycket förvaring, speciellt till mitt pyssel och även många garderober som man kan ha bra översikt i.

Blir så otroligt stressad över när jag måste ta fram någonting som jag vill pyssla med, då måste jag hämta en sak i garderoben, nästa i en påse i vardagsrummet, en sak ovanpå garderoben i en låda eller under sängen eller i min minibyrå. Jag fattar inte varför det kan bli så stökigt så snabbt!
Jag orkar inte hålla koll på vart jag hämtar alla saker utan när jag städar  så drar jag fram ännu någon burk eller påse och lägger de sakerna jag har pysslat med där i och trycker in i garderoben. Ja så har det nu gått runt ett tag, Har verkligen ingen ordning alls. Piggare blir man verkligen inte av det här har jag märkt. Speciellet När jag nu mår som  jag gör, trött och utmattad, och överstressad.

Ja vad är egentligen en viktig person? Är det någon man ser upp till? Är det de som har pengar? Är det en god förebild?

Nä enligt mina egenskaper så är en viktig person den som har det tufft här  i  livet en som kämpar var dag med problem och oro. En som inte klarar av att göra de enklaste små sakerna.

Men dessa ser man aldrig upp till man se oftast ner på sådana personer och trycker ner dom ännu mera i skiten än var dom redan har hamnat i.
Man rår inte för hur man ser ut eller för sig bland människor. Så jag tycker synd om sådana personer och ser även upp till dom. Då menar jag inte såna som är allmänt stöddiga och tror dom är bäst.
För det är det värsta som finns, någon som tror att dom är bättre än alla andra. Jag klarar verkligen inte av sådana personer. Någon som utnyttjar en annan människa för att man är snäll osv. Finns inget vidrigare.

Så alla ni snälla, lite blyga människor. Det finns inget bättre än er. ALLA tycker om en sådan person! En sådan person som mig. Som inte kan göra en fluga förnär, en som mig som inte utnyttjar människor men ändå ger tillbaka på de som utnyttjar MIG!

ha en bra dag alla ni som kikar in!

Jo jag var på sjukhuset idag eftersom jag misstänker att jag har tourettes.
Eller jag vet att jag har det men det verkar nu som att man inte har det för jag har det inte på papper.

När jag väl kom in till sjukrummet så undrade vad jag ville för idag. Och då sa jag att jag tror att jag har tourettes. Eftersom bara 1% av befolkningen har det så kändes inte riktigt som att han trodde att jag hade det.

Men jag fick berätta hur jag mådde, han hade inget material förutom datan så han fick söka där efter lite information. Och jag fick även förklara vad sjukdomen innebar för honom.

Sedan fick jag även skriva på ett depressions test. Fick inte veta hur det gick med det.

Jag hoppas verkligen att de kan hjälpa mig, fick en remiss till en psykolog i alla fall som skall höra av sig till mig när han har tid.

Hmm. Jaja jag har svårt att förklara saker för andra om hur jag mår. det känns som att bli ställd mot väggen när de frågar saker.

Jag har ju länge trott att jag hade adhd eftersom man vet hur de personerna är. Så jag trodde helt enkelt att jag var överaktiverad, för jag inte kunde sitta still eller göra klart något och få in något i min hjärna.

Men så är det inte. Jag har läst runt lite på nätet om vad mina tics kan bero på och då hittade jag sjukdomen tourettes. Jag trodde först att sjukdomen endast var att man skrek ut fula saker utan att tänka på det. Men det är bara en del av de som har tourettes som har det ticset. Tur att jag slapp det.

Men så här är min tourettes:
Orotankar dagligen
Missnöjd med nästan allt
svårt att göra något, kul som tråkigt  om det tar för lång tid
Känns som en pest att gå till jobbet
Pest att sitta hemma och veta att man skall till jobbet  nästa dag
MÅSTE skriva upp saker för att inte glömma av dom om det ej är något jag gör samma sak varje vecka
Otroligt mycket tics, såna som syns, och såna som inte syns
hyperaktivitet när jag blir rastlös
STORA humörsvängningar, ofta
Blir ledsen för minsta lilla som någon sagt till mig eller något som jag tänker på
döden tankar, om att vilja hoppa ut från fönstret, hoppa framför en bil etc.
tröstäter
Vissa dagar kan jag klara mig på endast en macka
struntar i om jag behöver mat, känns så onödigt ibland
Känner mig ofta borta som om jag är död på insidan men ändå lever.
Sitter mycket i mina egna tankar
När någon pratar med mig så lyssnar jag inte oftast utan avbryter när jag själv vill säga något.
vill alltid intala mina nära att göra roliga saker. t.ex åka någonstans. direkt då jag vill det, vill dom inte så känns det som om hela jag rasar samman
Har inget tålamod
tankar att ''jag bara måste'' säga en sak, göra en sak. kan inte prata normalt då jag tänker så.
Även nu på senaste tid så har jag börjat skaka runt huvud och nacke om det kommer in en konstig kund eller om någon beter sig annorlunda mot mig, när något annorlunda händer, då känns det som om jag skakar i hela kroppen, fast jag intalar mig att inte göra det. Även när jag skall betala något i en affär så är det jättesvårt att gå fram och betala utan att skaka.
Har svårt med ögonkontakt
Svårt att läsa långa texter utan att jag måste ta ett djupt andetag och verkligen koncentrera mig, får inte in någonting, måste läsa flera gånger om, för det känns som att jag bara läser ett ord i varje kolumn.


Jo det var väl nästan allt.
Hatar att må såhär. Jag blir alltid så stressad då jag jobbar eftersom det är folk jag jobbar med och skall ge service till. Då måste jag hålla tillbaka alla ticsen men även hålla ögonkontakt med dom och det är det svåraste jag vet.

Jag längtar tills den dagen då jag får som jag vill, att kunna sitta hemma utan några problem. Att känna mig lycklig med mig själv.

Jag kan se mig själv i framtiden i min dröm. jag har två underbara barn, bor i villa, är hemmafru och har lagat god mat till min man som kommer hem efter jobbet. jag går runt och tvättar, diskar städar och leker med barnen. Sitter hemma med mitt pyssel om kvällarna och bara njuter av livet. På dagarna så är jag ute i trädgårn och pysslar med blommorna och plockar bär. Har väninnor över på kaffe.

Det är verkligen min drömfantasi. Ligger bara för långt bort från verkligheten tyvärr..

Jag har även läst att de med tourettes som försöker skaffa barn drabbas ofta av barndöd då sjukdomen går i arv och barnen i magen kan få ryck så de dör. Detta är jag ofta orolig för att det kommer hända mina barn i framtiden. så min framtid kanske inte är så ljus ändå som jag hade hoppats på.

jaja tack för mig idag hoppas någon kikar in som mår lite dåligt och som plötsligt känner sig bättre efter att ha läst detta och känner att erat problem inte  kanske var så farligt ändå.

Jo det är så att på mitt jobb kommer det ofta fram trevliga äldre människor som tycker vi gör ett bra jobb och frågar efter mig då jag inte är på jobbet. Sånt är trevligt att höra. ...

Man fortsätter sedan vara trevlig till nästa ÄLDRE kund som kommer och säger ''hej,hej!'', med ett glatt leénde.
och får ett svar; Mm, och em sur blick får man av den j*veln. Slänger fram pengarna på disken och hoppas på att jag skall lista ut vad dom skall köpa. och pekar på en vara men säger inte ett j*vla ord.

Gud va man blir förbannad!

Sen mär dagen är slut och man skall hem, man står och väntar på vagnen och står kanske 20cm från kanten där spårvagnen skall stanna, för att inte stå ii vägen.
Jag då kommer det nån surgubbe och trycker bort mig från kanten så att han kan bara fortsätta gå förbi mig och jag nästan flyger baklänges pga honom.
Men jag säger inte ett knyst, man vet ju aldrig vad dom kan ha för temperament.

Sedan är det jättestörande att om man sitter längst fram i en TOM spårvagn så kollar de äldre surt på mig att jag satt mig där.

men de kan ju inte heller veta vad jag har för besvär.

Detta hände mig en gång då det till och med kom fram en annan tant och ''knackade'' mig på bröstet och sade:
-Du vet väl att du får flytta på dig om det kommer någon som skall sitta ner.
-mm, svarade jag och satte tillbaka hörlurarna i öronen.

men äldre kan faktiskt stå utan problem på vagnen med. vad skall de ut och göra om de inte kan stå upp?

En annan tidig morgon åkte jag till jobbet och skulle gå av längst fram på vagnen, halvvägs nerför trappan möst jag av ett:

-DU SKALL FAN GÅ AV DÄR BAK!!!!!!!

han skrek så det tjöt i mina öron.

Hoppas du din j*vel trillar av vagnen nästa gång du skriker åt mig igen! Fattar onte vad det är för fel på vissa människor.
jag är en sådan person som tar åt mig allt bokstavligen..

Jajaja  nån annan som är irriterad på någon dum tant eller gubbe??

sambon åkte till jobbet ca 13.40 och här sitter jag. Jag fick tvättid kl 14 och har tvättat som bara den.
Nu är det disken, dammsugning och äta middag kvar.
Tog mig precis en varm skön dusch så jag hinner torka innan han kommer hem igen :D

Själv skall jag upp och jobba i morgon kl 5.00 det kommer bli segt. Hoppas jag känner mig piggare efter de 4 timmar jag kommer få sova inatt.

Fy jag känner mig så stressad över de saker jag skall ta itu med.

Jag håller även på att söka nytt jobb. Är så himla trött på att göra samma sak varje dag.
Önskar man kunde jobba hemifrån, önskar även att jag redan är ca 5 år framåt i tiden och har villa, barn mm. Då känns det som om alla problem är lösta.

Här om dagen, i fredags så kände jag av att min sjukdom inte ville låta mig vara ifred. var sjukt stressad över att det inte skulle gå över och att jag skulle kunna stressa ner lite.

Det är mycket som gör mig stressad just nu, jobbet, framtiden, min ensamhet mm. Jag vill bara ta ett brejk och kunna vara hemma ca ett år och bara kunna tänka på mig själv ett tag. Jag har inte kunnat stressa av mig sedan jag gick ut skolan 2008. Var utfryst då jag gick i skolan och trodde att allt skulle bli bättre då jag kom där ifrån. men jag kan inte få alla de åren att rinna av mig. Därför behöver jag tid för mig själv ett tag.
Att bara kunna stressa av.
Eller skall man behöva gå till en psykolog för att bli kvitt sina problem? Jo, det skall jag verkligen kolla upp, en psykolog . Jag har dratt mig för att inte gå dit för jag vill inte tycka synd om mig själv, men ibland behöver man verkligen prata av sig, hoppas ändå att dom förstår hur man känner sig. För ingen annan i min närhet vet hur det är att leva mit liv. och alla blickar man får på sig, hur man darrar när man ser andra människor man inte vågar ha ögonkontakt med.

Önskar nästan att jag vore sjukskriven så jag kan ta och vila upp mig. För jag mår verkligen inte bra.
När jag var yngre och pratade med mina föräldrar om dessa sakerna så sade de att det blir bättre, inget att oroa sig för. Men dom vet ju  inte hur det är.

Den enda som verkligen förstår mig innerst inne hur jag egentligen är är min lillasyster som bara är ett år yngre än mig.
Hon vet vad jag går igenom hon vet hur jag har haft det. För hon var min närmsta kontakt då jag bodde hemma även om man inte gillade varann så himla mycket..

Jaja kram på er som orkade komma in och läsa lite:D